Om det hade funnits en efterfrågan för mitt visitkort hade jag tryckt innebandynörd där det vanligtvis står sysselsättning. Adressen hade varit Rapsgatan 8 ( Allianshallen ) då det är där jag spenderar den tid i livet jag som mest värdesätter, kusiner och släkt får ursäkta.
Ett av de största problemen med att bo femtio mil från Uppsala är att följa Årstas herrar. Tack vare dagens teknologi går även detta, trots att jag ibland jobbar i uppförsbacke. Första matchen efter flytt till Växjö spelades emot Ö-vik. Årsta som upplevde en ny renässans i form av innovativa idéer skulle filma matchen och sälja den som PPV. Problemet var bara att jag satt på ett mobilt bredband som sammanlagt kunde ta emot ca en megabit i timmen. Kommentatorerna hördes finfint, däremot var spelet på skärmen ungefär lika statiskt som förhållandet mellan USA och Kuba. Givetvis uthärdade jag det hela och såg Årsta åka på en rejäl nit. Även om jag fick bygga min matchanalys på Lasse och Jontes kommentarer och bortse från att Jakob Dahlén såg mer stillastående ut än vanligt ( eller?), var det hela värt det för jag hade ju fått se Årsta.
Efter att det projektet lades ner har det hela blivit en aningen svårare. Att följa matchen i IDA är ungefär lika upphetsande som ett avsnitt av 7th Heaven. Det jag försöker göra är att lokalisera någon som av ett eller annat skäl inte är delaktig i just denna match men ser den ändå. Han(jag känner verkligen inga tjejer) får sedan avlägga rapport i varje paus för att jag på så sätt ska kunna bilda mig en uppfattning om vad som skett och vilka som varit bra. Jag avrundar sedan dagen med det sedvanliga samtalet till kapten Carlsson där han alltid skäller ut laget för att de jobbar dåligt och inte vill något, men sedan konstaterar att de trots detta vann med 11-0.
Efter denna procedur är vilodagen slut och måndagen nalkas. I Småland betyder det ”världens bästa innebandymåndag” hemma hos Mazdak. Väl där så sitter han och jag ensamma, tittar på kvällens SSL match och dömer, hissar, analyserar och utvärderar spelare i Årsta som vi sammanlagt sett 60 minuter var av i år. Våra empiriska belägg är alltså fördomar och det vi får höra från spelare och folk kring och utanför laget. Trots denna insikt skulle ingen av oss tveka på att vi redan idag skulle kunna doktorera i ämnet Årsta och deras säsong så här långt om bara något universitet erbjöd oss det.
Kontentan blir att Årsta berör, i alla fall hos vissa. Med tanke på att man mer eller mindre spenderat hela sin uppväxt i Allianshallen kanske inte det är så konstigt, det är det liv man känner till. Jag kan ärligt säga att jag redan nu ser fram emot att skrocka lite med PB, dra en one-liner till Jonas Andersson och ifrågasätta Kim Laaksos mentala hälsa på läktarna under Storvretacupen. För min julafton kommer inte den 24 utan tre dagar senare…..
//Gästkrönikör N.B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar